Iqbal som en Falsk Mittback

Mjällby spelar vanligtvis i en 3-5-2-formation. I den uppställningen ansvarar Johansson och Stroud för att täcka kanterna—de faller tillbaka i försvar och trycker upp i anfallsspelet. I en 3-5-2 är det vanligt att de inre mittbackarna (de som spelar till höger och vänster om den centrala mittbacken, i det här fallet Kiilerich) stannar längre ner på planen. Så var det dock inte i den här matchen—särskilt inte för Iqbal.

Den pakistanske spelaren gjorde flera farliga löpningar in på motståndarnas planhalva. Med ett modernt fotbollsspråk kunde man även kalla honom en falsk mittback. Han utförde två uppgifter väldigt bra:

• Stödde Stroud på kanten genom flera offensiva löpningar,

• Hjälpte laget i presspelet genom att aggressivt pressa Madjed.

Det är värt att nämna att även Norén på motsatt sida pressade sin motståndare effektivt, men han tog inte samma löpningar in i straffområdet som Iqbal.

Vid det första målet startar Iqbal anfallet genom att spela bollen till Stroud från mittcirkeln och tar sedan ett överlappande löp in i straffområdet. Madjed är då placerad ganska långt ner och hade kunnat följa Iqbal och lämna Stroud åt Pinas. Men både Madjed och Karlsson, som följer situationen, fokuserar istället på Stroud. Stroud slår en perfekt passning mellan två försvarare till Iqbal, som med en mjuk skarv förbi Pinas får bollen på sin vänsterfot och skickar en fin, “parachute-liknande” boll till Johansson—som gör 1 – 0 för hemmalaget.

Som nämnt bidrog Iqbal liksom Norén starkt i lagets höga press genom att ständigt sätta press på Madjed och Tounekti ute på kanterna. Iqbal fortsatte att vara ett offensivt hot, genom att vinna boll högre upp på planen och driva den in i sista tredjedelen.

Hammarbys Farliga Centrala Genombrott

Gästerna försökte bygga upp spelet med tre spelare i backlinjen. Högerbacken Fofana låg ofta närmare det centrala mittfältet, medan vänsterbacken höll en bredare position. Tekie föll dessutom ner djupt för att stötta mittbackarna och bidra till uppbyggnaden som en tredje spelare.

Hammarby lyckades skapa flera farliga chanser med genombrott och löpningar genom mitten. Tekie var en nyckelspelare i detta—både med viktiga brytningar och att hitta rätt ytor vid rätt tillfällen.

I det här exemplet slår Eriksson en perfekt genomskärande passning till Besara. Även om Besara sedan slår en missriktad passning till Madjed på högerkanten, var nummer 20 i Hammarby avgörande (som i många liknande situationer)—han höll bollen under press, skyddade den från motståndare, tog den framåt eller spelade vidare med rätt tajmning.

I den här sekvensen vinner Eriksson bollen efter Kiilerichs långboll, men den avgörande duellen i mitten vinner Tekie, som snabbt hittar Erabi. Erabi spelar bakåt till Besara, som med en enkel touch släpper fram Tounekti i ett en-mot-en-läge. Tunisiern är snabbare än Norén i den episoden, men förlorar ändå duellen mot Törnqvist.

I andra halvlek spelade Mjällby med disciplin och intensitet, och försvarade sin ledning genom ett organiserat presspel. Det resulterade i att Hammarby görde bara två avslut (inga på mål), jämfört med elva försök (fem på mål) i första halvlek. Trots det lyckades de skapa en riktigt farlig chans—återigen efter bollvinst i centrala området.

Den här gången kliver Fofana fram och gör en viktig brytning, och spelar sedan fram till Karlsson som omedelbart hittar Besara med en framåtboll. Besara driver bollen och spelar ut till Tounekti på vänsterkanten. Tounekti går ner till mållinjen och spelar bollen snett bakåt till en helt fristående Besara—som skjuter utanför.

Det här var Hammarbys farligaste målchans i andra halvlek. I den 55:e minuten.

Mjällbys Mångsidig Speluppbyggnad

Mjällby var skickliga både i att använda långbollar för att starta anfall direkt och i att spela sig ur Hammarbys press genom kortare passningssekvenser i halvytorna.

Törnqvist visade stor skicklighet med sina inkast—hela 10 gånger kastade han bollen med sådan kraft att det nästan liknade ett skott. Han slog också 8 av 14 långbollar (57%). Intressant nog blev flera av de så kallade "korta långbollarna" till centrala cirkeln på egen planhalva under första halvlek avgörande för matchutvecklingen.

I det första exemplet vinner Bergström bollen med fötterna. Han förlorar den sedan till Tekie (som återigen vinner en viktig central duell), men Røjkjær reagerar snabbt, återerövrar bollen från Tekie och spelar tillbaka till Bergström som fortsätter anfallet.

Några minuter senare vinner Bergström bollen efter Törnqvists passning igen. Den här gången är Tekie bakom, och vid första ögonblick ser det ofarligt ut—bollen är fortfarande på Mjällbys planhalva. Men det hela utvecklas till en bra spel från Manneh och Thorell, som med smart rörelsemönster drar isär Hammarbys centrala mittfältare Tekie och Karlsson. Detta lämnar Røjkjær helt fri, vilket ger honom utrymme att driva bollen framåt och avsluta med mål.

I andra halvlek lade laget från Hällevik större vikt vid att utnyttja halvytorna i sitt spel.

Vid två tillfällen drev Røjkjær bollen från eget straffområde och hittade Stroud respektive Johansson med passningar mot vänster respektive höger halvyta.

Vid båda tillfällena droppade Manneh djupt för att täcka upp ytan Røjkjær lämnade bakom sig. Hans positionering hjälpte Mjällby att hålla ihop laget och undvika att lämna farliga centrala ytor. Generellt spelade Manneh ofta närmare backlinjen, särskilt eftersom Hammarby—och Karlsson i synnerhet—markerade Røjkjær. Trots att Manneh fanns inte i målprotokollet, bidrog han starkt: han lyckades med 2 av 2 tacklingar och vann 3 av 4 markdueller. Intressant nog hade han nästan lika många bolltouch som centrala mittfältaren Gustavsson (40 mot 45) och den högsta bland den startande offensiva trion.

Hammarby uppfattade snabbt hur viktiga halvytorna var för Mjällbys speluppbyggnad, och svarade med att öka pressen på kanterna. Därför fick Mjällby allt svårare att genomföra liknande mönster i senare delen av andra halvlek.

Till skillnad från Mjällbys varierade speluppbyggnad, var Hammarby mycket mer direkt i sitt sätt att starta spelet. Nästan varje gång valde Hahn att slå långbollar för att inleda anfallen. Laget visade mindre variation i uppspelen och fokuserade främst på att hitta Erabi. Men Erabi hade svårt att fungera som länkspelare. Trots några lovande episoder i första halvlek, hade hans lagkamrater svårt att förutse andrabollar och stötta honom.

Press triggers från Hammarby i Andra Halvlek

Mjällby gjorde ett utmärkt jobb med att hålla resultatet intakt i den andra halvleken. Som nämnt tidigare skapade Hammarby bara en riktigt farlig målchans (från total två avslut). En tydlig skillnad mellan halvlekarna var hur mycket bättre Mjällby blev på att identifiera press triggers och tvinga motståndarna till obekväma beslut. Många sådana situationer kunde ha lyfts fram, men det fanns en spelare som symboliserade särskilt denna intensiva press i andra halvlek. Alexander Johansson.

Efter att ha blivit inbytt började den svenske anfallaren på vänsterkanten, men flyttade senare in centralt när Manneh byttes ut i den 80:e minuten.

Johansson visade stor spelintelligens när det gällde att läsa av pressignaler—som att reagera på Hammarbys försvararnas tveksamheter i uppspelsfasen (press trigger #1), att sätta press på mittfältare som tog emot stillastående passningar (press trigger #2), eller att pressa isolerade försvarare (press trigger #3) tills de tvingades slå iväg bollen långt.

Det viktigaste var kanske att hela laget följde hans ledning. Johanssons initiativ satte tonen för ett samordnat försvarsspel, där Mjällby kunde hålla sin organisation, pressa högt och undvika att falla tillbaka djupt.

AIK spelade tålmodigt och tog vara på sina chanser, trots många utmaningar från motståndarna. Vissa möjligheterna uppstod efter olycklig misstag av Norrköpings spelare, medan andra var resultatet av snabba beslutsfattanden och högkvalitativa individuella prestationer.

Effektiv Direkt Speluppbyggnad och Dominans i Andrabollar från Norrköping

Under hela matchen hade Norrköping en tydlig plan att starta sina anfall med en direkt långboll från målvakten. Trots att de inte alltid var framgångsrika, vann laget ett stort antal andrabollar. Nyman var en avgörande target man i dessa situationer. Även om han inte alltid vann de luftduellerna, gjorde hans närvaro och konstant press det konsekvent svårt för AIK:s försvarare, inte bara att vinna den första nicken utan också att behålla bollen efteråt.

Till exempel, i den här situationen inleder Andresson anfallet med en långball. Nyman kämpar om bollen med Benković. AIK:s försvarare vinner duellen, men andrabollen tas av Ceesay i en annan luftduell mot Hove. Nyman lyckas sedan kontrollera bollen och spelar ut den till Nefatti på högerkanten, som fortsätter anfallet.

Beslutet att spela direkt i speluppbyggnaden var inte alltid avsiktligt. I denna situation pressas Andresson av AIK:s spelare Kakoullis och Hove. Återigen är Nyman målet för Andressons långboll. Benković utmanar och vinner luftduellen men har liten kontroll över vart han dirigerar nicken. Brönner förutser bollens bana och når området före Csongvai.

Det här är bara några exempel, men det fanns många fler både i första och andra halvlek. Trots att Norrköpings spelare lyckades med andrabollar, kunde de inte alltid utnyttja dessa situationer, ibland genom att göra dåliga passningar efteråt. Till slut var det genom direkt speluppbyggnad och stabilt spel på andrabollar som deras anfall ledde till det tredje målet.

Från den här frisparken i mitten av egen planhalva, styr Andresson sina lagkamrater att röra sig högre upp på planen. Som blivit typiskt i den här matchen vinns duellen mellan Nyman och Benković av AIK:s försvarare. Fransson knuffar Celina lätt för att hindra honom från att nå bollen. Nefatti är den första att reagera och visar tålamod för att lämna Kakoullis bakom sig. Med två motståndare som stänger in Nefatti, spelar han bollen till Ceesay, som genom ett tredjeman-löp (via Fransson) hittar Nefatti igen. Nefatti, utan att röra bollen, tunnlar Benković och ser sedan Nyman, omarkerad mellan de centrala försvararna. Nyman avslutar säkert och gör 1-3.

Statistiken visar att endast 2 av 21 (10 %) långbollar från Andersson var precisa. Intressant nog vann Nyman bara 3 av 14 (21 %) luftdueller. Men som nämnts ovan berättar siffrorna inte hela historien. Förtroendet för Nyman som targetspelare, hans ständiga närvaro i varje duell och lagkamraternas bra speluppfattning gjorde den direkta speluppbyggnaden till ett mycket effektivt verktyg för gästerna.

Norrköpings Presspel

AIK:s presspel var en av anledningarna till att Norrköping valde en direkt spelstil. Norrköpings presspel var dock ännu mer aggressivt än motståndarnas från Stockholm.

Här ser vi Brönner dirigera sina lagkamrater att stänga högerkanten, vilket lämnar Nordfeldt utan bra alternativ. Han spelar då bollen till Papagiannopoulos. Tychosen är nära, men erbjuder inget gångbart alternativ, så Papagiannopoulos slår en lång boll framåt som vinns av Norrköpings försvarare.

Norrköping var mycket bra på att röra sig som ett lag, behålla sin formation och lämna inget utrymme för AIK. Detta lämnade AIK utan alternativ annat än att spela bakåt – vilket fungerade som en pressignal för motståndarna.

I det här läget står AIK på Norrköpings planhalva. Hove försöker driva bollen framåt, men Norrköpings försvars- och mittfältslinjer är kompakta. Utan andra alternativ spelar Hove bollen till Besirovic. Detta blir en pressignal för Sigurgeirsson, som direkt sätter press på Besirovic. Bosniern spelar bakåt till Papagiannopoulos, som tar ett ögonblick för att få bättre kontroll över bollen – tillräckligt länge för att Nyman ska hinna sätta press. Papagiannopoulos spelar vidare till Benković, som slår en passning till Uronen. Under press från Nefatti spelar Uronen tillbaka till Benković. Sigurgeirsson gestikulerar åt sina lagkamrater att pressa högre, och plötsligt är bollen tillbaka hos Nordfeldt.

Trots att spelarna lade ner mycket energi på presspelet i första halvlek var laget i god fysisk form och fortsatte spela på samma sätt ända till matchens slut.

Detta är de sista minuterna av matchen. AIK har ännu färre alternativ på mittfältet, eftersom Csongvai nu spelar på högerkanten, och resten av spelarna är placerade högt upp på planen. Denna uppställning skapar problemet. När Norrköpings spelare tvingar AIK att flytta bollen till höger, har Csongvai inget stöd på den kanten. Tychosen, som borde ha varit där istället för den utbytte Besirovic, är för högt upp på planen. Hove är för sen, vilket gör att Ceesay blir först på bollen. Det här är sista studen i matchen när Norrköping skulle ha tagit ledningen. Ceesay slår en bra genomskärande passning till Nyman, som väljer att ta bollen till höger fot istället för att slå ett inlägg till Karlsson. Denna extra tid gör att AIK:s försvarare kan stänga av hotet.

Den sista pressignalen för Norrköping kom från en svår passning av AIK:s ersättande vänsterback, Andersson, till Csongvai. Sigurgeirsson förutser situationen och sätter press på den ungerska försvararen, som slår en ett-touch-passning till Tychosen. Tychosen jagas av Kalley, som vinner bollen för Sigurgeirsson med en väl tajmad glidtackling.

Fortsättningen av samma situationen visar sannolikt att Sigurgeirsson var ganska trött i slutet av matchen. Istället för att passa till Traustason, som hade gott om utrymme framför sig för att initiera en kontring, spelar han en stark men felplacerad passning som lätt snappas up av Benković. Desperat att vinna tillbaka bollen lämnar Sigurgeirsson sin position och springer mot Celina i ett försök att återhämta bollen för sitt lag. Celina driver bollen framåt på vänsterkanten och passar till Tychosen på högerkanten. Högerbacken är helt fri att skjuta från sin position – en position som borde ha täckts av Sigurgeirsson. Efter skottet begraver Tychosen sitt huvud i sina armar, när han inser att hans skott var på väg mot målet. Lyckligt för AIK tar bollen en deflektion från Watson till Hove, som utan att tveka skjuter och gör segermålet för sitt lag.

Defensivt, både med och utan boll, spelade Norrköping på ett mycket organiserat sätt, men AIK:s tålamod och kliniska avslutningsförmåga gav till slut resultat.

AIK:s Tålamod Ger Resultat

AIK tillbringade hela matchen med att försöka anpassa sig till Norrköpings presspel. Stockholmslaget försökte blanda direkt speluppbyggnad med kortare passningssekvenser. Att båda lagen hade en passningsprecision på 71 % respektive 70 % belyser varför det aldrig var lätt för något av lagen att upprätthålla en mer tålmodig speluppbyggnad.

I första halvlek använde AIK ibland direkta bollar för att gå förbi motståndarens press. I dessa situationer kunde de starta kontringar, antingen genom snabb beslutsfattande eller genom att utnyttja tillfällen när Norrköping var ur position.

Salétros dirigerade sina lagkamrater att hitta ytor när laget var under press. På de sällsynta tillfällena när Norrköping var passiva i sitt presspel, märkte han det, tog med bollen framåt och spelade genomskärande passningar.

AIK:s mod att spela med korta passningar och pressa Norrköping aggressivt gav motståndarna möjligheter att ställa om, och vid ett sådant tillfälle släppte de in sitt andra mål.

Sekunderna innan målet släpps in pressar AIK:s frontlinje högt. Vid ett av de få tillfällena spelar Andersson en markpassning till sin lagkamrat Fransson. Salétros förutser detta och sätter press på Fransson. Fransson spelar vidare till Kalley, som i sin tur, medveten om motståndarnas press, passar till Jørgensen. Jørgensen misslyckas med att kontrollera bollen vid första försöket, och Papagiannopoulos är redan där och pressar honom. Den grekiske försvararen är nära att vinna bollen, men släpper den lite långt. I det läget gör Ceesay en löpning framåt och tar över bollen. Med sex AIK-spelare bakom bollen är Nyman i ett perfekt läge för att löpa in bakom Uronen. Han får bollen från Ceesay och avslutar anfallet med ett mål.

Med tanke på bristen på riktigt farliga målchanser hade AIK ett stort antal inkast, som man försökte utnyttja som fasta situationer. Laget lyckades dock aldrig skapa några betydande chanser från dessa tillfällen. Däremot var deras förmåga att maximera varje möjlighet som uppstod avgörande. Detta återspeglas tydligt i statistiken – laget hade 5 skott på mål, varav 4 resulterade i mål. Hälften av de gjorda målen var resultatet av högkvalitativa individuella prestationer från spelare som Csongvai (vid frisparken) och Guidetti (som fattade ett snabbt beslut att skjuta utanför straffområdet).

Sigurdsson Överbelastar Vänsterkanten

Malmös nyförvärv Sigurdsson var inte särskilt framträdande under den första delen av första halvlek, då han främst spelade på högerkanten.

Men efter att han började röra sig oftare ut mot vänsterkanten skapade han hotande överbelastningar tillsammans med Ali, Christiansen och Rosengren.

Här står Ali brett ute till vänster, medan Sigurdsson tar plats i vänstra halv-yta och drar till sig fyra spelare, inklusive båda centrala mittfältarna.

I slutet av andra halvlek löper han tillsammans med Ali, spelar en väggpassning och lämnar Schüller bakom sig.

I samma anfall hittar Sigurdsson Larsen till höger, som slår ett inlägg mot bortre stolpen där Thelin avslutar med ett farligt skott från nära håll. Fallenius följer inte med och lämnar Larsen omarkerad.

När Malmö gör mål börjar hela anfallet med att Sigurdsson lyckas snappa up bollen. När Rosengren senare försöker hitta sina medspelare i målområdet, är Larsen återigen helt ensam till höger – den position Sigurdsson lämnade när han rörde sig till vänster. Som tidigare är Fallenius bakom, vilket lämnar stor yta för den danske försvararen.

Malmö Bryter Igenom Djurgårdens Press

Djurgården är fortfarande i ett tidigt utvecklingsskede under nya huvudtränaren Jani Honkavaara. Lagets pressspel är långt ifrån perfekt, och det finns många tillfällen, särskilt i första halvlek, när Malmö lyckas bryta igenom.

Här är Rosengren helt ensam. Djurgårdens centrala mittfältare är långt från anfallslinjen, vilket lämnar stor yta mellan linjerna.

Rosengren gör ett progressivt löpning och avancerar bollen till Ali, som passar in i det centrala området. Detta leder så småningom till ett svagt skott från Christiansen.

I det här läget försöker en offensiv mittfältare, Gulliksen, täcka båda de centrala mittfältarna, Johnsen och Rosengren. Samtidigt markerar Djurgårdens båda centrala mittfältare en ensam Christiansen, när en av dem istället hade kunnat kliva upp för att stötta Gulliksen. Schüller försöker till slut kliva upp för att möta Rosengren och förhindra en liknande situation som tidigare (där Rosengren drev upp bollen), men det öppnar en yta för en kanalpassning. Rosengren hittar Christiansen med passningen. Christiansen blir fälld, men Malmö lyckas ändå flytta bollen högre upp i planen.

Christiansens rörelse i Malmös uppbyggnad var en av anledningarna till att centrala mittfältare från Djurgården inte lockades att gå högre upp på planen. Här kan vi se att Rosengren återigen lämnas ensam. Larsen får bollen på vänsterfoten och slår en slarvig passning som bryts av Schüller.

Den här gången ser vi Johnsen ensam. Det är flera faktorer som spelar in här. Båda centrala mittfältarna ligger återigen för långt ner. Vi kan också se en misskommunikation mellan spelarna och Nguens rörelse, då han kliver in i Åslunds zon och lämnar Gulliksen kvar högt upp på planen.

På grund av det lyckas Johnsen få bollen. För ett ögonblick är både Johnsen och Rosengren ensamma, medan Gulliksen och Nguen befinner sig högt upp på planen. Även om Djurgården var väldigt nära att vinna tillbaka bollen, ledde det så småningom till en kontring från Malmö.

Malmö Tvingar Djurgården att Anfalla Från Högerkanten

Malmö såg väldigt kompakt ut i försvarsspelet. Ett intressant mönster var hur laget behandlade Djurgårdens högerkanten.

Från början av match Ali hjälper både Thelin och Christiansen att blockera alla passningsvägar in till de centrala mittfältarna. Till vänster hålls Kosugi under kontroll av Sigurdsson. Det gör att Ståhl lämnas ensam ute till höger.

I det här läget lyckas Ståhl ta sig förbi Rosengren och hittar Nguen, som därefter slår en svag passning. Även om det kan synas som ett enskilt tillfälle, återkom liknande mönster gång på gång. Malmö fokuserade framför allt på att stänga Djurgårdens vänstra och centrala ytor, och styrde deras anfall ut mot högerkanten.

Ett liknande mönster upprepar sig. Målvakten Rinne hittar Ståhl på högerkanten, som slår en passning direkt till Åslund och skär förbi Busanello. Den här gången täcker Rosengren upp för Busanello och lyckas vinna bollen med en bra tackling.

I matchens senare skede spelar Malmö betydligt tightare mot Ståhl och stänger i praktiken av Djurgårdens mest uppenbara anfallsväg.

Här pressar Ali Larsson, med vetskapen om att Busanello kommer täcka upp för Ståhl. Verkligen vinner Busanello bollen.

På samma sätt instruerar Ali Busanello att markera Ståhls yta tätt. Till slut, under press, slår Ståhl en missriktad passning till Nguen.

Detta mönster fortsatte, om än i mindre utsträckning under andra halvlek, vilket gjorde Djurgårdens anfall mer förutsägbara för Malmö. I de situationer när Ståhl faktiskt lyckades ta sig in i sista tredjedelen var hans inlägg långt ifrån effektiva – endast 2 av 7 gick fram (29 %) under hela matchen. Honkavaara nämnde även efter matchen att han hade förväntat sig att laget skulle vara bättre i den delen av spelet.

Djurgården Utnyttjar Inte Sina Kontringar

Om vi bortser från de två bra chanserna som Danielson och Haarala hade i slutminuterna, var de bästa möjligheterna för Djurgården i omställningarna. Problemet var att laget i vissa fall saknade bra beslutsfattande, medan Malmö i andra fall hade ett försvar som var för bra, kom tillbaka snabbt och täckte mycket yta.

Här tacklar Schüller framgångsrikt Ali och passar bollen framåt till Ståhl. Ståhl hittar Åslund, som försöker spela bollen till Nguen, men en deflektion bromsar anfallet. Med hjälp av Gulliksen hittar laget till slut Nguen, vars skott blockeras. Men redan här kan vi se att fyra Malmöspelare är tillbaka.

Ett liknande kontring upprepas här, där Johnsen, under press från Gulliksen, tappar bollen. Tyvärr för Djurgården är fler Malmöspelare närmare sin egen halvdel. Ändå är Gulliksen snabb att hitta Nguen ute till höger. Nguen gör ett svårt val och försöker slå en passning mot straffpunkten för Fallenius, trots att båda hans medspelare, Åslund och Stensson, är i bättre positioner.

Här lyckas Stensson att ta bollen från Haksabanovic. Det ger Zugelj möjlighet att göra ett långt och progressivt löpning. Det här är faktiskt första gången endast två Malmöförsvarare möter Djurgårdens trio. Även om Gulliksen till vänster kunde vara ett bra alternativ, väljer Zugelj – som är vänsterfotad – att passa till Nguen till höger. Nguen försöker därefter hitta vad som verkar vara en omarkerad Gulliksen på vänsterkanten, men Johnsen, som täcker stora ytor, hinner tillbaka och gör en avgörande rensning för Malmö.

Det var kanske inte de chanser Djurgården förväntade sig i andra halvlek, men det var möjligheter som laget inte lyckades ta vara på.